frankensteinvsbellman

Denna text bygger på Irlands dåvarande ekonomiska svårigheter med svält och fattigdom. Swift skriver sin argumenterande text på ett mycket brutalt och hänsynslöst sätt för att få uppmärksamhet och skapa uppror. Han yrkar för att en bra lösning på problemet skulle vara att utnyttja spädbarn som födokälla. Det är en ytterst genomtänkt och välformulerad text som är skickligt skriven in i minsta detalj. Den innehåller många kraftfulla argument och likaså ett flertal motargument för att förstärka Swifts åsikt.
      Likt Daniel Defoes historia om Robinson Crusoe kan man dra tydliga paralleller mellan Swifts text och upplysningens tankesätt och ideal. Han visar på ett matematiskt och statistiskt tänk då han redogör för sin idé.

"Antalet själar i detta land beräknas vanligen till en och en halv miljon. Jag utgår från att det bland dem finns omkring tvåhundratusen par, där kvinnor är fruktsamma; från detta antal drar jag trettiotusen par, som är i stånd att underhålla sina barn, ehuru jag befarar att de inte är så många under nu rådande nöd; men med denna reservation återstår etthundrasjuttiotusen adelskvinnor. Från detta antal drar jag nu femtiotusen, innefattande de kvinnor som får missfall och de, vilkas barn dör inom loppet av ett år till följd av olyckshändelse eller sjukdom. Då återstår endast etthundratjugotusen årligen födda barn av fattiga föräldrar."

I detta utdrag ser man tydligt Swifts tänkande med siffror och vetenskapliga antaganden.
     Ett utav många argument som läggs fram i texten är att eventuellt spill från dödandet av barnen kan användas vidare till handskar och sommarskor (av huden). Som tidigare nämnt använder sig även Swift av många motargument. Vid förslaget som hans vän framför, om hur tonåringar skulle kunna komma till nytta, avfärdar han detta genom flera motargument. Han anser bland annat att unga tonårshannar är sega och osmakliga, och att honorna som snart själva kunde föda barn var en förlust att döda.
      Inledningsvis i Swifts utdrag beskriver han fattigdomen och dess konsekvenser, vilket sedan leder in på att detta eventuellt skulle kunna vara ett hot mot tronen i England. Han påpekar att barn som växer upp under fattiga förhållanden med stor sannolikhet skapar en ökad kriminalitet då vissa tvingas stjäla för överlevnad. Andra barn lämnar troligen fosterlandet för att strida för rivaler till den engelska tronen, vilket självklart skulle missgynna kungamakten.
     Ett anspråkslöst förslag dryper av satir. Känslan av att Swift är oseriös och inte menar det han skriver är påtagande. I själva verket finns det flera tillfällen i texten där han indirekt kritiserar de härskande i England.

"Jag medger att denna kost blir något dyr. Men just därför är den speciellt lämplig för den jordägande aristokratin, som - efter att redan ha uppslukat det mesta av föräldrarna - synes ha den största rätten till barnen."

I detta utdrag märker man tydligt Swifts egentliga tanke om de regerande i landet. Han anser att de har för stor makt och att deras välfärd har gått ut över de lägre ställdas tillvaro och hälsa.
     Stilen på texten skapar en stor kontrast i jämförelse med innehållet; sättet han uttrycker sig på är i sig relativt lättsamt och sorglöst, medan innehållet är groteskt, avskyvärt och brutalt. Detta medför att känslan av avsky förstärks då man läser, och likaså budskapet Swift vill förmedla. Självklart kan detta budskap tolkas på synnerligen många sätt, men den första tanke som slog oss var i vilket fall att Swift antagligen skrev en sådan text för att folket skulle uppmärksamma och sträva efter en lösning på problemen som rådde. Förmodligen skrevs det en mängd andra texter med liknande budskap men som på grund av deras alldagliga uppbyggnad inte fick det stora inflytande på folket som Swift fick. Man kan sannerligen säga att han lyckades eftersom texten lever kvar än idag.

Jonathan Swift