frankensteinvsbellman

Denna epistel är en monolog om Fredman som är trött på livet och botar depressionen med alkohol.

     I början av dikten klandrar han sin mor för att hon födde honom. Han anser att det är mamman som är ansvarig för hans egen lidelse. Det är hennes fel att han nu lever i misär. Större delen av dikten utgörs av att Fredman beskriver sitt liv som om det inte vore värt att leva. Han beskriver sig själv som en hedning, en kropp utan själ.

     De första stroferna är i allmänhet mycket dystra och negativa. Livet är begravt i mörker; hjälplösheten och ångesten har tagit överhanden. Vändpunkten kommer först i den sjätte strofen utav totalt åtta, då stämningen i dikten tar en smygande svängning som sedan slutar i en radikal ändring i hans tankesätt. Allt blir plötsligt mycket lättare och livet blir en fröjd. Han tackar sina föräldrar, främst fadern, för att han blev skapad. Denna abrupta vändning beror på ruset från alkoholen, då han kommit in på krogen.

"Giv mig en sup - min själ

törstar snart ihjäl,

törstar snart ihjäl."

Detta citat kan tolkas på olika sätt, men vi fick en förnimmelse av att Fredman antagligen anser sig få sin själ tillbaka genom drickandet. Som tidigare nämnt beskriver han sig som en hedning; en själlös kropp.

     Episteln har sjungits av en mängd artister. En av dessa är Fred Åkerström. Sjungandet höjer dikten till en ny dimension. Känslan i dikten förstärks och den blir mer realistisk. Passagen mellan ljus och mörker blir också mer påtaglig.