Pojkarne av Anna Maria Lenngren
Anna Maria Lenngrens dikt handlar om hur barnen ser på världen. Genom deras ögon är livet en lek, alla är lika värda, fattiga som rika, och dåtidens klasskillnader hade ingen betydelse. Lenngren var också hon en upplysningskvinna som skrev satiriska dikter mot adeln och klasskillnader. Pojkarne är ett bra exempel på detta, den frambringar tydligt Lenngrens ståndpunkt i frågan om klassamhället.
I dikten speglas barndomen som en härlig tid i livet, där enda bekymret som uppstod var när man varit olydig och blev uppläxad. Allt annat var ett rent nöje. Visserligen förekom oenigheter mellan pojkarna, vilka dock löstes snabbt med en enkel örfil, och sedan var allt frid och fröjd igen.
I slutskedet av dikten mognar pojkarna och blir medvetna om de olika klasskillnaderna och samhällets verklighet. Synen på vännerna förändras; de är inte längre desamma. Deras forna vänskap har med tiden bleknat och blivit offer för hierarkin.
" Men, mina ungdomsvänner,
hur tiden ändrat sig
Jag er ej mera känner,
I kännen icke mig
De blivit män i staten,
de fordna pojkarne,
och kivas nu om maten
och slåss om titlarne."
Kamratskapet mellan pojkarna utvecklas framför allt genom lek och olika former av spel. I dagens samhälle kan man se samma tendens hos de flesta barn. Oavsett genus, förekommer lek av olika former för kamratskapets skull. Detta är ett beteende som troligtvis kommer att fortskrida även i framtiden, då detta är ett viktigt utvecklingsstadie i barns uppväxt.
Anna Maria Lenngren
